- ♥

Den nionde augusti runt klockan tio på morgonen fick vi reda på varför vi inte har sett till familjens gråa katt på tre dagar. Grannarna hittade honom i en vattenpöl i ett dike inte alls långt ifrån vårat hus.
-
Han blev bara fem år gammal, och jag måste säga att han kändes mest som min katt, även om han var familjens..
Jag är säker på att han dog lyckligt ändå, då han alltid ryggar undan och gömmer sig när bilar dyker upp. Den mest logiska förklaringen är att han jagade någonting över vägen och inte märkte bilen.

Han blödde ingenstans när vi hittade honom, han hade fått ett slag i huvudet så det gick nog ganska fort.
Jag känner det inte som om det har hänt, även fast jag såg när han låg i diket och jag såg på när vi begravde honom i ett litet tygstycke. Jag förväntar mig fortfarande att han ska springa fram mot mig när jag kommer hem till mamma och Bertils hus, att han ska vinka med tassen när han märker att det är mat på gång, att han ska mjaua på sitt eget lilla sätt, han hade ett mycket speciellt mjau, som om han var i målbrottet eller något :)

Jag tänker på när han följde efter mig till grannen och blev uppjagad i ett träd av grannens hund. Fyra timmar senare hade han inte kommit hem än och jag gick tillbaka till det där trädet, och han satt kvar även fast det var mörkt och det regnade. Jag sträckte upp mina armar mot grenen där han satt och då vågade han hoppa ner.

Det känns inte som om det har hänt.

Snart kommer en ny liten kattunge flytta in till mitt hus, men det är viktigt att ni förstår att det inte är för att byta ut Bumus, vår grå katt. Den nya ungen var planerad att bli min långt innan.
Hon kommer inte att bli en ersättning, även om hon kanske kommer att bli en slags tröst.

Så sov gott Bumus, hoppas att du fortfarande jagar möss i himlen.
Och välkommen hem snart, lilla Stumpan!

/Biz